Tidsklyftan
Forskarna bakom Föllingemodellen, professor Jan Lisspers och psykolog Niclas Almén, förklarar problemet med inlärningspsykologi: vårt beteende styrs framför allt av dess omedelbara konsekvenser — inte av de långsiktiga.
Ohälsosamma vanor belönar oss direkt. Cigaretten lugnar nu. Soffan är skön nu. De hälsosamma alternativen, däremot, kostar nu — träningsvärk, tidspress, kanske till och med socialt motstånd när omgivningen inte ändrar sig — medan vinsten kommer år senare och dessutom är diffus: "att kanske inte bli sjuk."
Tidsklyftan — det grundläggande problemet med livsstilsförändring
Det är denna tidsklyfta mellan beteendet och dess belöning som får de flesta förändringsförsök att stranda. Och det är just den klyftan en bra intervention måste överbrygga.
Så överbryggade Föllingemodellen klyftan
Vid Föllingekliniken byggdes hela programmet kring att ge nya beteenden omedelbara positiva konsekvenser:
Fungerade det?
Ja. Livsstilsförändringarna kvarstod vid uppföljningar fem år eller mer efter programstart — och i den historiska studien av hjärtpatienter drabbades 30,4 procent i behandlingsgruppen av nya kranskärlshändelser, mot 53,7 procent i kontrollgruppen — cirka 43 procent lägre relativ risk. Devisen var "Ny livsstil på livstid", och forskningen visar att det inte var en slogan utan ett mätbart resultat.
Lärdomen för var och en av oss: misslyckade förändringsförsök beror sällan på dålig karaktär. De beror på att kortsiktiga konsekvenser vinner över långsiktiga. Vill du förändra en vana — ordna så att det nya beteendet belönas nu: mät det, berätta för någon som följer upp, gör det enklare att utföra. Det är inte viljestyrka som avgör. Det är upplägget.
Källa: Lisspers, J. & Almén, N. (2009). "Föllingemodellen: En KBT-inriktad och internatsbaserad interventionsmodell för beteendeförändring vid livsstils- och stressrelaterad ohälsa." Folksam Hälsa.
Fördjupa dig
Läs hela white paper om Föllingemodellen
Fullständig genomgång av forskningen, metoden, evidensen och implikationerna.
Läs white paper →