Utmattad? Förändring är ändå möjlig

Utmattning och livsstil hänger ihop

Rapportens författare, professor Jan Lisspers och psykolog Niclas Almén, beskriver utmattning som en ond cirkel: prestationskrav och brådska (typ A-beteenden) samspelar med nedstämdhet och social tillbakadragenhet (typ D-beteenden), samtidigt som effektiva återhämtningsbeteenden blir allt färre. Ju mer utmattad man blir, desto mindre ork finns för motion, bra mat, sömn och socialt liv — det vill säga precis det som möjliggör återhämtning. Oro och sömnproblem spelar ofta en central roll i spiralen.

Utifrån den modellen blir slutsatsen att vägen ut går via vardagens konkreta beteenden: att steg för steg bygga balans mellan aktivering och prestation å ena sidan och avspänning och återhämtning å den andra.

Vad studien visade

Vid Föllingekliniken jämfördes 155 deltagare med självrapporterade utmattnings- eller depressionsproblem med 234 deltagare utan sådana problem. Alla gick samma intensiva, beteendefokuserade program — blandade i samma grupper. Resultaten vid uppföljning upp till två år:

De utmattade deltagarna gjorde lika stora livsstilsförändringar som övriga. Utmattning visade sig alltså inte vara ett hinder för att tillgodogöra sig programmet.

Andelen deltagare med måttlig utbrändhet minskade från cirka 75 % vid programmets start till cirka 26 % vid uppföljningen efter två år. Ångest, depression och upplevd stress minskade markant — och från sexmånadersmätningen låg deltagarna på eller under normalbefolkningens stressnivåer. Livskvaliteten steg så mycket att skillnaden mot den icke-utmattade gruppen försvann.

Värt att notera: förändringarna var lika stora som de som i klinikens hjärtstudier kopplats till kraftigt minskad risk att återinsjukna i hjärtsjukdom. Det är ingen oviktig detalj — tillstånd som vital utmattning är i sig riskfaktorer för hjärtsjukdom.

Vad betyder det här?