43 % lägre risk för nya kranskärlshändelser – forskningen som visar att livsstilsförändring fungerar

Tänk dig en behandling som sänkte risken för nya kranskärlshändelser hos hjärtpatienter med cirka 43 procent — och där den hjärtrelaterade dödligheten var cirka 85 procent lägre än i kontrollgruppen. En behandling som inte var ett läkemedel, utan ett strukturerat stöd för att förändra hur man lever sin vardag.

Den behandlingen har funnits, prövats och dokumenterats vetenskapligt. Den kallas Föllingemodellen.

Studien

Vid Föllingekliniken i Jämtland utvecklades under 16 år ett KBT-baserat, internatsformat program för livsstilsförändring. I en randomiserad kontrollerad studie följdes 87 patienter som genomgått en lyckad ballongvidgning (PCI) vid Karolinska sjukhuset. Hälften deltog i det 12 månader långa programmet — den andra hälften fick vanlig vård.

Vid långtidsuppföljningen, i genomsnitt 6,5 år senare, hade 30,4 procent i behandlingsgruppen drabbats av nya kranskärlshändelser, mot 53,7 procent i kontrollgruppen. Det motsvarar cirka 43 procent lägre relativ risk. I en långtidsuppföljning av hjärtpatienter var den hjärtrelaterade dödligheten 2,2 % i Föllingegruppen jämfört med 14,6 % i kontrollgruppen – motsvarande cirka 85 % lägre relativ risk.

Kranskärlsröntgen efter två år visade dessutom varför: förträngningarna i kranskärlen växte signifikant långsammare hos dem som ändrat sin livsstil. Förändringen syntes alltså inte bara i statistiken — den syntes i kärlen.

Ska sägas: med 87 deltagare är studien relativt liten, något forskarna själva påpekar. Men resultaten ligger i linje med flera liknande internationella studier — och det är just den kombinationen som gör dem svåra att avfärda. Resultaten gäller den grupp som studerades — hjärtpatienter i Föllingeklinikens längre program (1992–2009) — och ska inte läsas som garanterade effekter av dagens hälsocamp. Det här är en historisk studie av det livsstilsinriktade rehabiliteringsprogrammet i Föllinge, inte ett resultat från dagens 16-dagarsprogram på Föllingegården.

Ovanpå läkemedlen

Det kanske mest anmärkningsvärda: många av patienterna i båda grupperna stod redan på förebyggande läkemedel, så effekterna uppnåddes utöver läkemedlens. Studien jämförde inte programmet med läkemedelsbehandling.

Det här ligger i linje med den stora internationella INTERHEART-studien, som visade att ett antal påverkbara faktorer — kost, motion, tobak, alkohol och stress — är förknippade med en stor del av risken för hjärtinfarkt.

Varför spelar det roll i dag?

Författarna till rapporten, professor Jan Lisspers och psykolog Niclas Almén, drar en skarp slutsats: med den här kunskapen är det både oetiskt och samhällsekonomiskt oförsvarbart att inte erbjuda hjärtpatienter denna typ av stöd.

Modellen visar att människor kan göra stora, varaktiga livsstilsförändringar — om stödet är rätt utformat. Hur det stödet ser ut, och varför det är så svårt att ändra vanor på egen hand, tittar vi närmare på i nästa inlägg.